Som de flesta läsare förstårr ska jag börja på vretagymnasiet till hösten. Eftersom jag bor så pass långt bort ska jag även bo där. När jag var liten fasade jag bara för att flytta hemifrån. Var jätterädd och skulle för alltid bo hemma hos mamma och pappa. Men nu är det som för de felsta tonåringar tvärt om. Detgår inte att beskriva hur underbart det ska bli att börja på en skola där i princip ingen vet vem du är. Ingen har några förutfattade meningar om dig eller vet något skvaller. Du får en helt ny changs att ge ett första intryck på personer du ska spendera några år framöver tillsammans med.

När jag gjorde valet att jag skulle gå på vreta var jag väldigt velande då jag tyckte det skulle bli väldigt jobbigt att lämna så mycket saker bakom mig. Men dem tankarna är som bortblåsta nu! Jag är så trött på att ha degat ned mig i denna håla kallad finapång och hur jag har klarat av att leva här i 16 år. De enda jag kommer sakna är Trixi, min underbara ridlärare Nina och några vänner som jag endå bara träffar på helger i dagsläget. Trixi har jag ju skrivit hur det blir med efter sommaren. Skogslotten kommer vara helkörd. Hoppas kanske kunna följa med och titta på mammas grupp någon gång. Men changsen känns inte så stor.

Just nu är jag bara trött på alla falska människor i denna inavlade byhåla.

// Ida