Hann inte blogga något igår, fy skäms på mig.

Men i tisdags red jag igen i mammas grupp. Fick rida en liten tanig b-ponny vis namn Donatello. Tyckte riktigt synd om den som va tvungen att bära runt på mig. Men vad jag förstod på Nina var de lite ordentligt ridnign den behövde.

Eftersom han bara går med de små barnen var han väldigt stretig och skänkeldöv i början av passet och vänstersidan var som fastspikad. Jag fick börna med att rida hen i en ganska låg form eftersom det var där han tog jämnast stöd. Vi tränade på halvhalter och serpentiner. De va 9 stycken i ridhuset så de va lite trångt. Lilla Donatello vart väldigt trött emot slutet men det var endå då han var som finast. Jag kunde plocka upp och ned han i formen och  han var inte lika stumm i munnen längre.

Ska jag vara ärlig rider jag hällre lite mindre ponnyer som behöver ridas egenom eftersom jag inte väger så väldigt mycket dör de inte av ett pass med mig på ryggen. En en "stor" ponny som oftare blir riden någolunda ordentligt. Känns lixom bättre när jag vet att de ger något för hästen med :)