Hade en tre timmars lång lunch efter ett nationellt prov så passade på att cykla hem för att rida en häst. Det var Lucern som stod på shemat, och det gick verkligen hemskt. Antar att det behövevr gå dåligt ibland för att man ska kunna känna att det går bra.

Det viktiga är att man kan släppa det, jag är visserligen inte den som sitter och ältar över det länge. Hästen står inte och planerar att den ska motarbeta ryttaren så det har ändå ingen idé att vara arg på den.

På torsdag ska jag träna med Lucern och tills dess ska jag fundera på vad jag gjorde fel och vad jag ska ändra.