Galoppera mera!
Sjukt vad svårt det är att trava, föredrar alltid galopp eller skritt!
Och sen så tycker jag att väldigt många galopperar för lite
Puss vänner
Så fort det gick
När Rodney kom var jag osäker, jag menar, det är skillnad på en ponny och en kraftig häst på 175 cm. Och det var absolut inte ridningen. Det var nog inte heller bara storleken, det var allt, annorlunda att rida, känsligare, inte dominant som Ville. Men också om det verkligen var rätt häst vi hade köpt, skulle vi kunnat hitta en som passade oss bättre? Borde vi ha köpt en unghäst i alla fall? Och inte en shire/trakhener blandning?
Men jag tror Rodney är perfekt för oss, han ställer upp, han gör sitt bästa och han har arbetsvilja. Med det kommer man långt. Och om jag redan kände mig osäker med Rodney, som har ett hjärta av guld, hur skulle jag då inte känna med en unghäst.
Jag tycker om Rodney, jag känner mig otroligt säker i sadeln, och när man rider honom så känner man sig bra. Det är lätt för att de ska kännas okej, ska det kännas toppen är det dock lite svårt.
Alltså det här inlägget spårade ju lagom, men det jag vill komma fram till är att jag är glad att vi köpte Rodney, även fast ett antal personer var lite tveksamma mot honom i början.
Syster och Rodney
När de tränade för tränare första gången. Och ljudet blev hemskt för allt laggade så gick inte att synka. Enjoy
Dressyr
För att bilderna skulle passa till headern fik Ida också ta några dressyr bilder. Så travade två varv på banan, haha ser nog lite bättre ut än vad det gick. Det är så svårt, man måste rida så mycket med sitsen, annars tappar han bara bakbenen som han gjorde här. Aja det ska nog bli bra när vi lärt känna varandra bättre, det här var ändå bara andra gången jag red honom på banan.
Uteritt
Ida följde med ut i skogen i förrgå.r för att klicka lite bilder på mig och Rodney. Rodney skulle ha matchande outfitt och först hade vi också tänkt linda hans ben, men märkte lagom snabbt att paddarna var alldeles för små. Verkligen dags att köpa lite nya saker.
''
I alla fall, Rodney tyckte det var kul, det svåra var bara att Ida gick lite långsamt och det var bromsar överallt. Nu ska vi inte skylla på Ida för hon var så förkyld att hon knappt kunde stå upp utan att bli andfådd, men det ledde till att jag och Rodney inte kunde hålla det tempo som både han och jag föredrar och även det tempo som man slipper de äckliga små odjuren
Bra att jag håller i tyglarna och kör fågeldansen
''Tröttnade tillslut på Idas tempo och kastade upp henne på Rodney istället, haha tyckte det var en bra lösning
//Jet
Tjuvkik
En bild Ida fottade på mig igår när vi skulle ta bilder till designen, fler kommer imorn.
Nå vad tycker ni?
Suttit med designen i fem timmar i rad, och nu är den så gott som klar. Jag gillar den, den är fresh. Igentligen tycker jag inte så mycket om rosa, men det passade så fint med det mörkgråa. mums.
Förmodligen lite småsaker kvar att fixa, lite länkar i menyn, och headern, men annars.
Ser ni den inte, tryck F5. Fortfarande ingen skillnad? Töm historiken
//Jet
Om Rodney
Kom på att jag inte skrivit ut så mycket om Rodney, så börjar med lite fakta.
Namn: Fuglemere Casanova
Född: 2004
Stam: Alltså allvarligt, jag fattar ingenting av hans pass, det står bara unrecorded överallt. Men jag vet att han är hälften shire och hälften trakhener ;)
Och vart namnet Rodney dök upp vet jag inte heller riktigt, men han passar i det så det får hållas.
Rodney importerades från England för ett och ett halvt år sedan tillsammans med hand förra ägare. Förra ägaren köpte honom av uppfödaren, så vi är nummer tre i Rodneys liv.
Rodney har hoppat några Payandjumps på en meter, men aldrig tävlat dressyr om jag fattat allt rätt. Men han kan det mesta, och även fast han ser lite stor och klumpig ut är han en mästare på öppna och fatta galopp från skritt. Sluta har jag inte riktigt försökt än.
Rodney tycker om att rida i skogen, hans steg blir enorma. Han tycker om morötter, müesli och gräs, men inte hö och lucern (maten). Han har inte så hög rang i hagen och tycker om att bli ompyssald. Och jag tycker om honom, även fast han kanske inte helt var det vi letade efter.
Som på dagis
Urklipp av en konversation jag och min icke hästbitna vän har på väg till hagen i regn och stenhård vind
J - Hästarna är lite spända och irriterade idag, de blir det av vädret, skulle väll hellre stå inne
A - Vad gör de då ute?
J - Ehh.. För att de alltid är det. För att det är hästar. För att de måste
A - Jaha, som på dagis alltså!
Haha så klockrent! Som på dagis liksom. Hehe
Även fast man får en tankeställare
//Jet
The end is near
Ville kommer aldrig bli bra igen, veterinären kommer aldrig mer behandla honom, hans hälta är kronisk. Han går inte rent, han är lite stel och lite öm i flera leder, pålagringar i två. Vi vet inte hur länge han kommer få leva, kanske en månad, kanske ett år, kanske tio, men som veterinären sa att det inte tar bart många hästar den här årstiden. Just nu står han i den stora sommarhagen med alla andra hästar och njuter av gräs och livet. Han kommer få leva så länge han har gnistan kvar i ögonen, busar runt i hagen och bossar över de andra hästarna. Så länge han är lycklig.
Folk har sagt till mig att jag ska ta vara på den tiden som är kvar, men det är inte så jävla lätt. Varje gång jag borstar och håller på honom och tänker att nu ska jag ta vara på den tiden som är kvar så blir jag bara ledsen. Tiden går inte långsammare för att jag tar vara på den, jag tycker inte mer eller mindre om Ville bara för att han kommer dö så småningom.
Det värsta är att jag inte vet vad jag ska sysselsätta honom med, just nu är han odräglig att hålla på med utanför stallet. Vid tömkörning så gör han lite som han vill, han är otroligt underaktiverad, han vill så gärna göra allt, men jag vill inte göra honom illa. Vet inte om han klarar av att gå ordentliga promenader utan att få ont, vet inte om han vill ut och springa med mig. Vet ingenting.
Det skär i hjärtat varje gång jag ser honom i hagen, det skär i hjärtat när jag ser hur stor mage han har fått. Sen när jag ser hur dammig hans sadel är så kan det bli för mycket. Tanken på att aldrig mer få rida honom, trimma med honom, galoppera barbacka i skogen, hoppa över hinder. Att aldrig mer få lägga en perfekt tiometersvolt, få fatta galopp från skritt. Ville ägde på att fatta galopp från skritt. På att aldrig mer få prata om honom i nutid.
Det skär i hjärtat när pappa glömmer och frågar om jag ridit Ville, när jag ser filmen på hans sista ridpass, när jag tänker på allt jag borde ha gjort med honom men aldrig gjorde. Det skär i hjärtat när jag förstår att slutet närmar.
Folk har sagt till mig att jag ska ta vara på den tiden som är kvar, men det är inte så jävla lätt. Varje gång jag borstar och håller på honom och tänker att nu ska jag ta vara på den tiden som är kvar så blir jag bara ledsen. Tiden går inte långsammare för att jag tar vara på den, jag tycker inte mer eller mindre om Ville bara för att han kommer dö så småningom.
Det värsta är att jag inte vet vad jag ska sysselsätta honom med, just nu är han odräglig att hålla på med utanför stallet. Vid tömkörning så gör han lite som han vill, han är otroligt underaktiverad, han vill så gärna göra allt, men jag vill inte göra honom illa. Vet inte om han klarar av att gå ordentliga promenader utan att få ont, vet inte om han vill ut och springa med mig. Vet ingenting.
Det skär i hjärtat varje gång jag ser honom i hagen, det skär i hjärtat när jag ser hur stor mage han har fått. Sen när jag ser hur dammig hans sadel är så kan det bli för mycket. Tanken på att aldrig mer få rida honom, trimma med honom, galoppera barbacka i skogen, hoppa över hinder. Att aldrig mer få lägga en perfekt tiometersvolt, få fatta galopp från skritt. Ville ägde på att fatta galopp från skritt. På att aldrig mer få prata om honom i nutid.
Det skär i hjärtat när pappa glömmer och frågar om jag ridit Ville, när jag ser filmen på hans sista ridpass, när jag tänker på allt jag borde ha gjort med honom men aldrig gjorde. Det skär i hjärtat när jag förstår att slutet närmar.
Gick en promenad med honom idag, sprang en bit, lät inte oregelbundet. Hoppas fortfarande på ett mirakel
//Jet
Bilderna!
Igår när jag skulle gå och hämta Ville ur hagen så kom Rodney gående, först såg det ut som han skulle rulla sig, men det ångrade han och gick rakt fram till mig. Smällte typ! Haha Ville har typ kommit och mött mig två gånger under fem år, om det inte är matdags förstås. Det lär ju inte vara så att Rodney känner igen mig eller något annat sött, har ju inte hämtat in honom tidigare liksom, men det spelar ingen roll, mosade honom med morötter typ. Eftersom planen var att fånga Ville, så fick Rodney ha på sig Villes grimma på största
Kolla vilken söt syn
Ni ser ju grimman, cob liksom
Med Ville kan jag stå ganska nära och ta kort i stallet fast jag har mitt zoom objektiv, men med Rodney får jag typ trycka mg mot väggen
Mumsar
Sitter och mumsar jordgubbar vid datorn, vädret leker och snart dags för första fotbollträningen på väldigt länge! Nytt lag uppstartat, för oseriösa damer som spelar för att det är kul, får se hur det går.
Snart är äntligen skolan slut, fattar inte riktigt än, men det känns underbart.
Och för att avsluta detta meningslösa inlägg så kan jag säga att skolan har tagit min dator för tre veckor, mitt photoshop, alla program. Brrrr. Sitter nu vid mammas dator som jag knappt kan skriva på. Men som sagt, förvänta er inte några vackra färger på bilderna
Bild från igår, fler kommer ikväll
//Jet
Foton på ingång
Ska snart dra mig till stallet, och tar för en gång skull med mig kameran!! Dock så lär det väll bara bli hagbilder men förhoppningsvis är hästarna lite fotogeniska. Kan ju säga att Ville inte är det lättaste att få bra bilder på.
Rodney får skon påslagen på torsdag, sjukt vad jag längtar efter att få rida. På torsdag lär det iofsig inte bli ngt eftersom det är skolfest då, men på fredag.. mums
På lördag börjar jag redan jobba, ska vara borta fram tills torsdag, och det är förståss lite surt att jag bara hinner rida Rodney max två gånger, men det kommer bli så kul att få jobba! Ska jobba på ridläger. Gjorde även det förra året, och det är verkligen helt super, älskar alla barn :D
Här är en liten film från provridningen, första gången jag rider honom så dömm inte för hårt.
//JetRedan lugnare
Imorse släppte jag och mamma ut hästarna, som i nuläget bara är Ville, Fillan och Rodney, resten sover ute. Tycker redan att Rodney har blivit lite coolare, han blåste inte upp sig lika mycket och stannade fint när jag bad om det. Igår när jag gick med honom till hagen på eftermiddagen blåste han upp sig massor och blev enorm, så det kändes faktiskt riktigt bra att det går åt rätt håll.
//Jet
Och det faktum att han redan första dagen lyckas slita av sig en sko, det suger. Men på ett sätt kanske det är lite bra, nu får han i lugn och ro vänja sig vid det ställe han kommer spendera mest tid, bland hästarna i hagen.
//Jet
Mitt hjärta smälter
Ville tycker om Rodney, han följer efter honom, går honom till mötes och kliar manke. Bossen Ville som tycker hansjälv är viktigast, inte tycker om fuxen och bryr sig bara om mat vill bli vän med vår nya häst.
Ville bestämmer sig för att gå till Rodney
On his way..
Rodney går iväg
Och Ville följer efter
For the record, Rodney drog även av sig framskon
//Jet
Rodney
Först var planen att Rodney skulle stå själv med Ville i en hage i någon vecka så att det inte skulle bli för mycket för honom, men vi ångrade oss och idag fick bjässen gå med de andra i hagen.
Jag själv var inte med, det är syster som står för bilderna, men tydligen tog hästarna det ganska lugnt. De sprang lite fram och tillbaka, men inte mer än så. Kanske pep någon gång ibland.
Rodney är fortfarande lite uppspelt, inte lika avslappnad som han var i Stockholm, men det är ju inte så konstig, massa nya hästar, nytt ställe, nya människor. Jag utgår ifrån att det blir bättre snart.
Jag tycker om den här hästen, det kanske inte riktigt var det vi letade efter från början, men jag tycker om honom i alla fall. Han har personlighet, dessutom känner man sig bra när man rider honom.
Let me introduce...
Rodney!!
Är nu stolt ägare av en häst med enorma hovar, 175 cm stor och väger 744 kilo
Slå stolpar
Ska snart dra mig stallet, först för att mocka och fixa, och sen för att slå stolpar i marken. Stolparna ska bli till en ny fin hage smockad med gräs!
På lördag kommer ni få veta vad vi har haft på gång under en längre tid, är så taggad!
Ville andra dagen han kom till oss, augusti 2007, första dagen i hage, samma hage som nu får stolpar
//Jet
så då gör vi vårt bästa
Jag är rädd, nervös, glad, exalterad, jag är stingslig och stirrig. Jag vet vad jag vill, men inte säker jag kommer att få det. Jag vill det så gärna.
Går allt som jag önskar att det går kommer allt bli så mycket roligare och lättare, så kommer det bli mer värt, bli spännande och helt nytt, men ändå kommer det gamla finnas som ett litet plus i kanten.
Imorgon händer det många avgörande saker, jag hoppas, men vågar inte hoppas för mycket, jag håller tummarna, försöker inte blicka fram innan jag vet. Jag säger till mig själv att det på något sätt kommer bli bra på hur det än går, men jag vet inte.
//Jet
Nya ridbyxor
Invigde för någon vecka sen Hööks i Norrköping, köpte ett par ridbyxor och lite annat.
Jag älskar dom, visserligen inte helskodda men riktigt sköna! Plus för att de har lite högre midja, sådant gillar jag.
Färgen stämmer inte helt, de är lite gråare och mörkare
//Jet
