Red i ridhuset på morgonen, innan knä incidenten och Ida. I början gick det inte alls bra, hon var pigg, spänd och testade mig lite.

Började med att longera henne, så att hon skulle få trava av sig lite energi. Hon lyssnar väldigt på rösten, men förstår inte riktigt när hon ska sakta av. När jag hoppade upp kändes det som han hade lika mycket energi så istället för att börja traggla fick hon trava av sig ännu mer energi.

Tillslut hjälpte syster mig, och i början gick det ju inte så bra. Min sits blev korrigerad av en ström av ord, som inte verkade sluta. Först i slutet kunde jag sitta kvar någorlunda bra i typ en minut. På slutet gick även Lucern bättre, i början hade vi lite protester, men egentligen är det mitt fel. Till exempel; när hon travar i form och det börjar gå lite långsamt men jag gör inte något åt saken på en gång så är det nästan som hon tar chansen när jag slutligen säger åt henne. Det gäller alltså att inte tappa koncentration någon gång.