Jag har alltid haft en förkärlek för Nordsvenskar. Så himla fina och maffiga, tänk att rå rida ut barbacka på vintern när snön trillar ner eller gallopera med ett sådant kraftpaket på ett gjärde, fatta känslan!

Fascinationen började redan när jag var liten, när vi lekte häst ville jag alltid vara en nordsvensk, eller en blandning av nordsvensk och arab. Haha bästa blandningen!

Just nu skulle en Nordsvensk förmodligen inte passa mig eftersom jag vill ut och tävla och träna, sikta högre än jag förmodligen kommer att nå. Det är klart man kan tävla på Nordsvensk, men att komma högt i dressyren är den inte bygd för, har inte kapaciteten. Men någon gång vill jag ha en Nordsvensk, gå in på en dressyrbana och sopa skiten ur alla tävlingshästar, lära den rena galoppombyten, gallopera över ett enormt fällt och fläta in manen i en fläta.



Enormt vacker, eller är det bara jag?