Red först ut med Lucern tillsammans med syster som gick med Ville. Hoppade några stockar, eller hoppar och hoppar, det är typ max femtio högt. Haha men hon är så otrolig härlig, först tvekar hon massor, och sen hoppar hon som det vore ett riktigt hinder. Hoppar verkligen med ryggen, och ner med huvudet. Hon har inte blivit hoppad mycket, så att hon ”hoppar” över stockarna är ett ganska stort steg.

När vi hade galopperat upp för en backe två gånger blev hon ganska studsig och steppig, så jag bestämde mig att hon skulle få gå bakom Ville. Annars går hon alltid först så att hon ska bli modigare, och för att hon kan bli lite lugnare då. Men idag fick hon rätta sig i ledet och helt enkelt gå sist. Ville gick inte så fort så i början tyckte hon det var hemskt, slog med huvudet och försökte komma i fatt. Ville är en sådan ponny som man kan gå i rumpan på, vilket hjälpte en del. På slutet gick det bättre, hon hade lugnat sig och gick relativt avslappnat. Då fick hon gå först igen.  

Efter uteritten red jag kanske en kvart på ridbanan, om ens det. I början gick det hemskt, min sits förstör verkligen allt. Det blir mitt mål 2012, fixa sisten. Tillbaks till passet, hon har lite svårt för att ta ett stöd på yttertygeln, men på slutet gick det bättre. Det som händer när hon går i en bra form och arbetar bra med bakbenen är att hon tar tag lite i bettet och travar på lite för fort. Blir lite tung i handen liksom. Jag tror det kommer släppa så småningom när hon orkar gå i en bärigare form och arbeta på bra med bakbenen och ryggen.

Annars nöjd med passet, och vi fortsätter träna på bärigheten och jämnt stöd.