så då gör vi vårt bästa

Jag är rädd, nervös, glad, exalterad, jag är stingslig och stirrig. Jag vet vad jag vill, men inte säker jag kommer att få det. Jag vill det så gärna.


Går allt som jag önskar att det går kommer allt bli så mycket roligare och lättare, så kommer det bli mer värt, bli spännande och helt nytt, men ändå kommer det gamla finnas som ett litet plus i kanten.


Imorgon händer det många avgörande saker, jag hoppas, men vågar inte hoppas för mycket, jag håller tummarna, försöker inte blicka fram innan jag vet. Jag säger till mig själv att det på något sätt kommer bli bra på hur det än går, men jag vet inte.




 


//Jet


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0