På kvällen när Ville står och äter sin ensilage och jag kanske fixar med Lucern så kan han ha stenkoll på vad man gör. Han tar en tugga, lyfter upp huvudet så att han precis ser över boxkanten, spetsar öronen och följer en med blicken. Tills han behöver ta en ny tugga, dä böjar prociduren om igen

Det är inte alltid det händer, inte när han har fått vänta på sin mat ett litet tag, och inte när han precis börjat äta, men annars ♥