Igår så red jag Ville igen efter drygt åtta veckor! Barbacka med täcka och fårskinnspadd och det var så himla mysigt. Satt som en kung på hans rygg och njöt.

De två till tre första veckorna kommer det bara vara skritt, både från marken och på ryggen. Nu i början kommer han bara att bli riden max varannan dag, de andra dagarna är det tömmkörning, eller promenad med backar som gäller. När vi tömmkör kommer vi även att använda oss av bommar och även ute i skogen. I början kommer vi att gå backar med honom, alltså att vi inte rider. Det gjorde jag idag och det gick riktigt bra, han får inte trava uppför, men skritta på ordentligt. Vi tog inte den jobbigaste backen, den sk ”mördarbacken” haha, men några lite mindre. På kvällen tömmkörde syster lite snabbt. Så vi är igång igen!



Lucern vilade idag, syster red henne igår och det gick riktigt bra. För Lucerns del imorn är det tömmkörning eller ridning på shemat.

Hösten 2008 började jag på högstadiet. Våren 2008 red jag min första tävling, en L:C1, som jag kom näst sist i. Den sista hade blivit utesluten. Jag kom ihåg hur besviken jag blev, hade hoppats på vinst eller i alla fall placering. Haha Ville gick ju inte ens i form. Det var min första riktiga dressyrtävling, annars hade jag bara ridit klubbtävlingar på ridskolan på ridskolehästar.



Efter den gången lärde jag mig att i L:C så måsten hästen gå i stadig form.

Jag blev, och blir fortfarande, spänd när jag rider in på en dressyrbana, rider inte på samma sätt. Ville dör lite, förmodligen på grund av mig, och det blir väldigt svårt då. Det har släppt lite, jag börjar kunna rida ordentligt.

Tävlingarna fortsatte, den här filmen kommer Juni 2008, inte 2088 som jag råkade döpa filmen till. Red med säkerhetsväst under kavajen och hade glasögon. Här börja det gå lite bättre, han gick inte helt i eftergift, ni ser ju hur mycket huvudet pendlar.  Måste också påpeka att Ville har mycket finare trav nu.



Började även hoppa med Ville, och hade värsta sitsen. Att vänja sig vid Villes språngkurva tog ganska lång tid. Han hoppar stort över, och med världens kraft. Liksom inte att han flyger sig över, mer att han trycker sig över med bakbenen. Fick sjukt många kråksprång.



I november vann jag och syster både KM, båda på Ville. Det kändes skönt, eftersom vi red samma klass på samma ponny kändes det lite som en tävling mellan oss, men när vi hade samma procent och dessutom vann så kändes det bra. Jag tävlar inte längre mot syster, vi har olika styrkor och svagheter, generellt så rider hon bättre än mig, men det kan även vara skönt ibland. Det är inte värt att vara avundsjuk så det har jag släppt för länge sedan.


Här syster som rider

I maj tog Ville sin första placering med syster, en Lätt C:1.

Innan Ville hyrde vi en b-ponny i ett år, en femårig Welchs-cob av ponny typ, Rosa. Rosa var mitt allt, har haft sjukt roligt med den ponnyn. Det var vi som lärde henne hoppa, hon var ängeln, red man barbacka och man höll på att trilla av så saktade hon av, men även pigg som stryk, älskade att gallopera!



Under sommaren 2007 letade vi efter en liten storhäst eller en ponny. Efter både konstiga fullblodskorsningar och riktigt stora hästar + massa andra så hamnade vi hos en som sålde tre ponnys. Ville, en fux och en arabkorsning tror jag. Jag gillade fuxen mest, syster gillade Ville mest. Eftersom Ville var större än fuxen så blev det han. Vi tog kontakt med ägaren innan dom vi köpte de från. De i Holland. De visste inte att Ville var i Sverige och fick nog en smärre chock, trodde de hade sålt honom till en man med en dotter, men istället försvann han till Sverige. 

Ville blev veterinärbesiktigad på klinik, men inte röntgad. Ville gick igenom U.A.


En av de första bilderna på Ville

Dagen efter vi hade lämnat tillbaka Rosa så hämtade vi Ville. Jag tror det var för nära på för mig, jag hade fortfarande inte släppt taget om Rosa när Ville kom, jag var ju inte så gammal, bara 12. I början vågade jag inte gilla Ville för att jag kände mig skyldig. Dessutom var jag lite rädd för han, han är ju faktiskt mycket större än Rosa. Det första halvåret gillade jag inte Ville så mycket. Ville är totalt inte som Rosa var, han är en dominant häst i hagen, men väldigt snäll. Vill Ville något annat så får man vara bestämd, men har gör gärna som man vill. Dessutom har han inte samma motor som Rosa, som jag var van med. Men Ville kan om han vill, och nu betyder han massor för mig.

Man kan väll säga att vi hade en lite dålig start, det visade sig att han hade hovröta när vi köpte honom, men det försvann snabbt efter lite behandling. Redan efter några veckor blev han halt, men det var på grund av att en liten sten fastande i hans ena bakhov.

Han var för stark för mig, han gick bara ibland i form när jag red, i skogen kunde jag inte alltid få stopp på honom direkt och han kunde vara lite nonchalant. Men jag gillade honom.


Hurså liten? :) önskar nästan jag var så liten igen

Det låter som Ville är en hemsk ponny, men det är han verkligen inte! Han har en otrolig charmig personlighet när man lär känna honom. Dessutom är han väldigt trygg, Ville har aldrig sprungit iväg med mig totalt okontrollerbart, han hoppar hellre än vägrar, han går vart an ska gå, han gör som man om man gör rätt, och man behöver inte vara väldigt skicklig för att få honom att göra det.

När vi provred hästar gick jag omkull med en häst som stegrade och landade på mig, först backade den och sen stegrade.  Jag kommer inte ihåg själva smällen, bara den hissnade känslan i magen när man var på väg ner. Och när jag låg på backan och ser hästen kravla upp. Där emellan är det helt tomt. Problemet var alltså att jag just då inte klarade av hästar som backade, och i början när Ville testade mig så kunde han börja backa, och jag kunde få panik. Men Ville har aldrig stegrat med mig.

Dag fyra – säkerhetsväst

Jag tycker, som många andra, att säkerhets västar är obekväma, förstör sitsen och är sjukt fula. Man har inte samma kontroll över armarna då kanterna är i vägen, dessutom blir axlarna låsta.

Jag har nästan alltid en på mig, men inte när jag rider dressyr på Ville eller andra ponnysar jag litar på och inte när jag tävlar. Lucern rider jag alltid med säkerhetsväst, i alla fall nu i början. Jag känner inte hennes rörelsemönster på samma sätt som jag känner Villes, dessutom kan hon hoppa till åt lite vad som helst.

Det jag vill komma fram till är att jag inte gillar väst på något sätt, men att jag använder den, för en olycka händer så lätt. Och när man ligger där på marken och känner hur en häst har trampar på bröstkorgen och alla revben är hela så var det värt det på alla sätt.

Var som sagt med Ville till veterinären idag, och han blev friskförklarad! Något stel i vänster has men visade inget på böjprov. Nu ska vi sätta igång honom långsamt och de tre första veckorna nästan bara skritt. Mycket tömmkörning och många raka spår. Jag har bestämt att jag kommer att skriva om vår tid med Ville + alla veterinärbesök så att ni får en riktig uppfattning om vad som har hänt.

Innan vi åkte så red jag Lucern. I början gick det hemskt, hon sänkte ner huvudet, tog tag i bettet och sprang iväg. Att skritta gick inte heller, hon steppade eller tog väldigt små, spända steg. I de lägen vet jag aldrig riktigt vad jag ska göra, jag försöker bryta mönstret, men vet inte med vad. Försökte med övergångar, tempoväxlingar och vändningar, och det gav självklart lite effekt men inte så mycket som jag hoppades på. Efter en halvtimme kom någon förbi som jag kanske pratade med i någon minut, och sen släppte det. Lucern gick som en klocka, gick både att sänka och höja formen, öka och minska tempot och sakta av när jag ville! Ska komma ihåg att en liten minipaus mitt i det dåliga kan hjälpa massor.

Dag tre - barfota eller skor

Det är så uppdelat i hästvärlden, en del tycker att alla hästar ska ha skor, och andra är barfotafanatiker som försöker övertala alla att slita av skorna på deras hästar. Det finns inget mitt emellan.

Ville var bara skodd fram när vi köpte honom, under den fösta vintern var han även skodd bak för broddarnas skull. Våren 2010 fick Ville överrullningsskor som är mer naturligt utformade. Ville fick bättre steg och en bättre hovform, målet var att kunna ta av alla skor så småningom. Skälet då varför Ville skulle bli barfota var för att vår hovslagare inte hann med att sko hästarna och vi då skulle bli tvungna att byta, vilket vi absolut inte var sugna på. Så Ville blev barfota häst och var det i nästan ett och ett halft år. Just nu har Ville specialskor som förhoppningsvis hjälper honom att bli bättre i benen.


Överrullningsskorna, liksom lite rundare

Fördelen med barfotagång är många, en del hästar får bättre steg, det är mycket billigare och lättare att sköta om. Det många inte vet är att hoven fungerar som en pump[1], när den slår i marken utvigdas hoven och blodet pumpas ner, när den sen tar upp hoven så får hoven sin ursprungliga form och blodet pumpas upp. Sätter man på skor så försvinner den funktionen till viss del och blodgenomförseln i benen och hoven minskar. Hoven fungerar också som en stötdämpare, och har man skor på en så får ledarna ta större smällar.

Nackdelarna med barfotagång är att en del hästar inte har så pass bra kvalitet på hovarna att de klarar det, dessutom kan det ta upp till ett år innan en ny hov som klarar att gå barfota har vuxit fram.

Jag tycker det är viktigt att man vet för- och nackdelarna innan man bestämmer vad som är bäst. Har man en häst med bra hovar tycker jag definitivt man ska testa att ha de barfota, för det är ju faktiskt bättre för hästen. Det jag däremot tycker är fel är om man har en häst med dåliga hovar, att låta den gå barfota fast har ont.

Ville klarar sig bra utan skor, ibland är det lite problem på grusvägar och man får titta noga så att han inte går på en vass sten, men annars funkar det. Vi har dessutom boots som vi använder när vi vet att underlaget inte kommer att fungera.


Ville klarar sig bra utan skor

[1] http://www.ungdomstrav.nu/files/kursplaner/Hastenshovar.pdf

Dag två - utrustning

Tyckte det passa bra att skriva om utrustning nu när SvRF har ändrat om reglerna för loggar, för er som inte har märkt det så får loggan inte vara större än 1*3 cm. Alltså en centimeter hög och tre centimeter bred. Det är först om man har blivit sponsrad av ett företag som man kan ha större märken

Jag kan inte riktigt förstå varför de har den här regeln, men jag kan tänka mig två skäl: De vill tona ner märkeshysterin eller så vill de att ryttarna som har blivit sponsrade ska kunna utmärka sina sponsorer bättre. Jag tror definitivt på det andra, tror inte kommittén i SvRF bryr ett skit om märkeshysterin.

Jag har nästan inget av något dyrt märke, det är inte det att jag inte har råd men att jag väljer att lägga mina pengar på andra saker. För hur värt är det egentligen att ha ett schabrak för 900kr? Detsamma med träns, Ville har ett träns och det kommer från (håll i er nu) City Gross! Haha köpte det för fyra år sedan när vi precis köpt Ville och vi har inte köpt ett nytt. Jag gillar att vara fin även i stallet, men jag tror man kan köpa samma kvalité för mindre pengar. Det jag vill komma fram till är att jag tycker det är onödigt med tretton svarta träns, 25 olika benskydd och över sextio schabrak. Det finns enligt mig deffinitivt bättre saker att lägga pengar på, men alla väljer väll själva.

Ville i sitt City Gross träns, visserligen med nytt pannband och ny nosgrimma :D

Här är alltså filmen på när Syster och Ville gör Spansk skritt, och stretchar lite på mitten. Jag kommer ihåg när de började träna på det och så fort Ville blev irriterad kastade han med frambenen, men nu har han lärt sig när det ska göras. Jag tycker de är otroligt duktiga!

Tycker inte någon borde läsa den här bloggen idag, alla borde fira jul och ha mysigt! Lite dubbelmoral kanske då jag sitter och skriver. Men jag firar ju inte jul förens imorn. Haha, God Jul i vilket fall!

Red som sagt Lucern i ridhuset för första gången, och jag är riktigt nöjd. Jag trodde inte det skulle gå att arbeta henne alls, men i mitten gick det riktigt bra. I början ville hon inte gå nära sargen eller speglarna men efter ett tag vande hon sig. Förmodligen blev hon lite trött i huvudet på slutet för då koncentrerade hon sig inte längre, nästan som hon blockerar sig själv lite. Men som sagt riktigt nöjd

Syster filmade en liten snutt, det här var på slutet. Hon går inte i en riktigt ärlig form någon gång, fast hon arbetar på bra med bakbenen, hon var som sagt lite spänd. Så döm inte för hårt :)

Videofy vill inte riktigt sammarbeta, men tryck på länken så kommer ni till filmen

Skrev ett förinställt inlägg i onsdags som skulle komma upp igår, men nej. Sen så försäkte jag ladda upp det lite snabbt imorse men det gick ju inte heller. Kopierade in det på nytt nu ikväll, så inte direkt toppen uppdatering från min sida.

Igår slutade jag skolan, så då var det utgång. Idag har jag shoppat och klippt mig så har inte varit i stallet idag heller. Men imorgon på julafton så ska det ändras! Ska förhoppningsvis med Lucern till ridhuset för första gången, jag tror inte hon har varit i ridhus innan så det ska bli riktigt spännande. Därför passar jag på att göra det på julafton så att det är tomt. Syster riden en annan häst, faktiskt Lucerns bästa vän, så att hon inte ska bli helt ensam.


Märkte precis att massor med bilder från de fyra första månaderna i 2010 är borta. Och det suger. Väldigt många favorit bilder som borta!!! fuckfuckfuck.

En av mina absolut favoritbilder på Ville, tagen i januari 2010, tur att jag hade en blogg då

Också en bild från början av 2010

F*N!!!!