Hjälptyglar är också ett omdiskuterat ämne i ridsporten, kanske inte lika mycket som bett, men nära därpå. Tänkte gå igenom några stycken och även anmärka mina åsikter. Min grundåsikt är att jag tycker hjälptyglar är bra när man hjälper hästen/ryttarren till en bättre ridning. Alltså om man hjälper hästen att hitta formen, inte hålla en häst i formen. Till exempel en snodd som sitter så löst spänd att hästen bara känner av den när den höjer huvudet högt.

Snodd/halsförlängare
Måste vara en av de vanligaste hjälptyglarna, särskilt på ridskolor. Ganska mild då den är helt elastisk, men även den kan spännas åt för hårt. Nackdelen med snodd är att man som ryttare kan ha problem med att påverka längden av den, för knuten sitter mellan hästens öron.

Graman
Även den är en av de vanligaste hjälptyglarna, men används mer av de avancerade ryttarna. Gramanen är ganska lik snodden, men det är ryttaren som bestämmer hur hård den ska vara, dessutom ger den inget tryck mellan öronen. Använd den för hårt kan man dra ihop hästen för mycket, och hästen hamnar på bogarna.

Thiedermantygel
En blandning av snodd och graman, även kallad fast graman. Ganska snäll hjälptygel, då den är svår att spänna åt för hårt, upplever själv att den inte ger så mycket effekt.




Inspänningstygel
Används vid longering, har inte använd den så ofta eftersom jag föredrar att tömmköra.




Martingal
En ganska snäll hjälptygel som hjälper ryttaren att se till att hästen inte höjer huvudet för högt, både av säkerhetsskäl och för att ryttaren inte ska behöva dra så hårt i tyglarna. Tror hästen inte märker om den har den här hjälptygeln, eftersom det inte är hjälptygelns som håller ner huvudet.




Gräsätartygel
Haha älskar den här hjälptygeln, kanske inte det optimala sättet att få hästen att sluta att äta gräs, men i alla fall. Har aldrig använt den, men namnet är så klockrent. Kan verkligen se små envisa shettisar gå runt med sådana här.

Alla bilder är lånade från Hööks, som btw även har bra beskrivningar för alla hjälptyglar

Det blev ingen ridning idag, för Lucern ömmade om hovarna. Gick med henne halva hagen innan jag släppte henne igen för det funkade inte. Tänkte i så fall pyssla om henne men tyckte lite synd om henne att hon bara skulle bli borstad ett litet tag för att sedan gå hela vägen tillbaka. Hon blev verkad för några dagar sen, så kan vara därför, och att marken är helt stenhård och jätte bucklig, särskilt vid grinden, längst bort i hagen är den faktiskt helt okej med lite gräs. Tycker att det ska komma snö eller bli plusgrader, för det här är inte hållbart.

Kollade på en ridträning igår, och var så taggad på att rida så det kändes lite surt att det inte gick, men det är så det är.

Gick sen promenad med Ville, eftersom han reds igår så kunde jag ju inte rida. De dagar han inte rids brukar vi tömmköra eller gå backar, men testade något helt nytt idag. Tog på longeringsgjorden, träns, tog ett spö och gick promenad, men när vi hade kommit en bit så satte jag på en snodd. Han skulle skritta på ordentligt, och gick det för långsamt manade jag på honom lite med spöet. Det gick faktiskt riktigt bra, han arbetade på bra med bakbenen i ett bra tempo. Det kändes lite konstigt att gå sådär, men jag tror det är värt det, det är ett enkelt sätt att jobba honom.



Imorn kommer en text om vad jag tycker om olika inspänningstyglar.

Red först ut med Lucern tillsammans med syster som gick med Ville. Hoppade några stockar, eller hoppar och hoppar, det är typ max femtio högt. Haha men hon är så otrolig härlig, först tvekar hon massor, och sen hoppar hon som det vore ett riktigt hinder. Hoppar verkligen med ryggen, och ner med huvudet. Hon har inte blivit hoppad mycket, så att hon ”hoppar” över stockarna är ett ganska stort steg.

När vi hade galopperat upp för en backe två gånger blev hon ganska studsig och steppig, så jag bestämde mig att hon skulle få gå bakom Ville. Annars går hon alltid först så att hon ska bli modigare, och för att hon kan bli lite lugnare då. Men idag fick hon rätta sig i ledet och helt enkelt gå sist. Ville gick inte så fort så i början tyckte hon det var hemskt, slog med huvudet och försökte komma i fatt. Ville är en sådan ponny som man kan gå i rumpan på, vilket hjälpte en del. På slutet gick det bättre, hon hade lugnat sig och gick relativt avslappnat. Då fick hon gå först igen.  

Efter uteritten red jag kanske en kvart på ridbanan, om ens det. I början gick det hemskt, min sits förstör verkligen allt. Det blir mitt mål 2012, fixa sisten. Tillbaks till passet, hon har lite svårt för att ta ett stöd på yttertygeln, men på slutet gick det bättre. Det som händer när hon går i en bra form och arbetar bra med bakbenen är att hon tar tag lite i bettet och travar på lite för fort. Blir lite tung i handen liksom. Jag tror det kommer släppa så småningom när hon orkar gå i en bärigare form och arbeta på bra med bakbenen och ryggen.

Annars nöjd med passet, och vi fortsätter träna på bärigheten och jämnt stöd.

Det här inget pekat just mot Jet.. Men eran blogg har börjar bli så sjukt tråkigt.. Det är en hästblogg. Likadant med den där oseriösa listan som hon Ida skrev med sin kompis, den kan hon väl ta på sin gamla blogg?. Emelie bloggar på bättre om hästar osv. Och jag tycker det är mycket roligare som läsare när Ida och Jet skriver om ridpasset i stället för om nya kläder osv :((

Bra blogg annars!


Svar
Jag är alltid öppen för åsikter och vill att bloggen ska vara så bra som möjligt. Ska absolut försöka skriva mer om hästarna och ridningen, men det är ju inte alltid det går. Det blir svårt att skriva om ett ridpass när jag inte ens varit i stallet. Eftersom jag delar Ville med min syster så rider jag inte varje dag. 

Men jag håller faktiskt med, det har blivit lite få saker om hästarna de senaste dagarna, jag skriver om det som händer, men ska som sagt försöka skriva mer om hästar.

Någon mer som har en åsikt? Just spit it out!

Snart kommer det bilder från ridningen!

2009 började bra, i april tog Ville och jag var våran första placering, i L:C1 tror jag det är. Kommer ihåg när jag stod där på ridbanan och fick välja mellan en svartrosa grimma och reflexer. Valde reflexer. Lite roligt att vi blev placerade när det börjar med att Ville går med huvudet i vädret hela vänd rätt upp.





I juni var Ville och jag med i en av våra första hopptävlingar, och det gick väll sådär. Ville gjorde lite som han ville, och jag red ju inte så himla bra. Känns lite kul att i somras så hoppade jag en bana på nittio på honom, vilket visserligen inte heller är högt men en tydlig förbättring. Älskar att alla funktionärer hjälper mig genom hela banan.


Tävlingarna fortsatte, och även placeringarna, både för syster och för mig. Hade fortfarande samma problem med att jag spände mig när jag red in på banan.



Under den här sommaren så åkte vi till New Forest mästerskapen, där vi ställde ut honom. Syster tävlade L:A1 för första gånger och fick över 60 % tror jag.



Under början utav hösten blev Ville hallt, förmodligen en stukning i hagen men ändå några veckors vila.