Ett av mina bästa ridtips är att träna lite grunder varje gång man börjar rida.

Det är simpelt, efter att man har skrittat fram så gör man några halter och igångsättningar från hallt till skritt. Hästen ska lyda på en gång, både vid avsaktningen och igångsättningen. Hjälpen man ger ska vara liten, det ska räcka med sitsen.

Lyder inte hästen vid igångsättningen så tycker jag man ska säga till den på en gång. Piska till den lite eller kör in sporren i sidan. Det är bara bra om hästen börjar trava, låt den trava en liten bit samtidigt som man berömmer. Nästan gång så kommer gå lättare.  Det kanske låter lite grymt, men jag tror det är bättre att man redan från början visar vad man vill istället för att ”tjata” med skänkeln hela tiden. Det är då en häst blir skänkeldöv.

Lyssnar hästen inte på avsaktningen så tycker jag däremot inte att man ska rycka hästen i munnen. Gör istället om avsaktningen så pass ofta att den stannar snabbare. Låter lite som jag har dubbelmoral, men eftersom jag är van vid att rida lite ”segare” hästar så har jag lärt mig att frammåtbjudningen är prio ett.

Vad är då idén med den här övningen? Egentligen ganska lätt att fatta, lyssnar inte hästen på små hjälper från hallt till skritt så kan man ju drömma om att det kommer ske med lätta hjälper från skritt till galopp. Målet är att allt ska se lätt ut.

Gjorde det här massor med Ville, och med honom, när han är riktigt fin, räcker det att jag trycker ner hälarna och sträcker lite på mig och han gör en perfekt avsaktning från vilken gångart som helst.

Syster och Ville i en perfekt hallt.