Jag har ridit Trixi i ungefär 10 månader. Vilket betyder att det snart är ett år! Jag funderar på hur mycket det har hänt med inte bara ponnyn utan mig.
Då 

Hästen var stel som en pinne. Tuffa på i sitt eget tempo med nosen i bringan. Släppte bakbenen och ryggen totalt. + att sadeln ligger aldeles för långt fram.
Jag sitter relativt lodrätt med en helt ok vilkel i armbågen. Men det syns på bilden att jag spänner hela överlivet, enda från höften upp till nackslutet. Händerna faller också lite omkull och det ser ut som jag håller i en handväska. Jag kommer ihåg att jag var jättenöjd att jag hade träffat en häst som gick på fint på tygeln så jag kunde fokusera på min sits.

Nu

Hästen är lösgjord i båda sidorna och tar stöd på yttertygeln. Hon går i en bra arbetsform med aktiva bakben. Hon finner sig i det tempo jag sätter henne i och arbetar utifrån det. + att sadeln med hjälp av en padd inte längre ligger för långt fram och trycker på bogarna.
Jag sitter i en nästan lodrät sits, underskänkeln ligger lite för långt fram men jag sitter endå betydligt mer avslappnat en åvanstående bilden. Jag har även en bra vinkel i armbågen. Jag är inte nöjd bara för att hästen "springer på tygel" utan strävar alltid efter kortsiktiga mål under varje ridpass.